Lotta Olsson berättar att dekormålningen nästan försvann runt 1930-talet när funkisen gjorde sitt intåg och stilidealen förändrades till fördel för det moderna och avskalade. Med gröna vågen på 1960- och 70-talen återkom intresset för det mer ursprungliga. Då fick dekormåleriet ett uppsving igen. Idag lever intresset, om än på marginalen. Dekormåleriet används för att på ett subtilt sätt förhöja platsens karaktär. I många fall handlar det om att ta vara på historiskt värdefulla miljöer som slott och kyrkor. Trapphusen i äldre fastigheter är en vanlig arbetsplats för dekormålare. Lotta vill inte att hantverksmässigt dekormåleri ska förväxlas med 1980/90-talens ivriga (och amatörmässiga) användning av svamp-målning och schabloner. Det gamla hantverket fungerar också väl ihop med modern arkitektur. Nyckeln till ett lyckat resultat är att arbeta med platsens karaktär och att inte låta dekoren ta överhanden.