Bild: Pexels

Låt oss börja med att reda ut vad en dimension är. Här håller vi oss till begreppet som den används inom fysiken, där en dimension syftar på i vilken riktning något utsträcker sig. Här kan vi också tala om tid, när vi talar om förlopp, d.v.s. något som utsträcker sig längs en tidsaxel.

Egentligen utspelar sig hela den fysiska verkligheten i fyra dimensioner; Ett fotopapper uppsatt på väggen utsträcker sig inte bara i höjd och bredd utan har också ett visst djup. En skulptur förändras över tid eftersom den förfaller när materialet slits.

I vardaglig mening är det ändå praktiskt att tala om företeelser som konstnärliga uttryck i färre dimensioner eftersom vi på olika sätt eliminerar betydelsen av vissa dimensioner. Den praktiska betydelsen av att en tavla står ut en bit från väggen är oftast obetydlig i ett normalstort rum. Nedbrytningen av en gammal staty av kalksten gör inte händelseförloppet lika intressant som i en TikTok-video o.s.v.

2D: höjd och bredd

Tavelmåleri | Muralmåleri | Illustration | Foto | Grafisk design | Webbdesign | Datorbaserad konst | AI-konst | Porträtt | Skyltar

3D: höjd, bredd och djup

Skulpturer | Skyltar | Trädgård & utemiljö | Interiör | Arkitektur

4D. höjd, bredd, djup och tid

Publikkonst

Alternativ 3D: höjd, bredd, djup och tid

Motiv som förändras på en platt yta.

Film & video | Datorbaserad konst | AI-konst

Illusionen av fler dimensioner

Det finns ett antal tekniker som används för att skapa illusionen om fler dimensioner än vad det aktuella mediet medger. Ofta handlar det om att ge känslan av djup på en platt yta.

Trompe-l'œil: En konstteknik som använder realistisk bildgivning för att skapa en optisk illusion av att tredimensionella objekt och scener är verkligen närvarande, när de i verkligheten är platt målade ytor. Genom detaljerad återgivning av ljus, skugga, och texturer eftersträvas en sådan precision att betraktaren lurar att tro att de avbildade objekten är fysiskt verkliga. Denna teknik utmanar betraktarens uppfattning av rum och materialitet och leker med gränserna mellan verklighet och illusion.

Illusionism: Denna term används ibland bredare för att beskriva konsten att skapa detaljerade illusioner på en tvådimensionell yta, där trompe-l'œil kan ses som en underkategori. Illusionism omfattar olika tekniker och stilar som syftar till att skapa en visuell illusion av rumslighet eller tredimensionalitet.

Quodlibet: Detta är en särskild typ av trompe-l'œil som ofta innehåller avbildningar av slumpmässigt placerade vardagliga objekt, som om de var utströdda på en yta. Quodlibet, som betyder "vad som helst" på latin, fokuserar på hyperrealistiska framställningar av objekten för att förvirra betraktaren om vad som är verkligt och vad som är målat.

Perspektivmåleri: Även om detta inte är en direkt synonym till trompe-l'œil, relaterar det till användningen av perspektiv för att skapa en illusion av djup och rymd på en platt yta. Perspektivmåleri kan använda tekniker som är centrala för trompe-l'œil för att skapa övertygande rumsliga effekter.

Anamorfos: Detta är en specifik teknik där en bild är skapad så att den ser förvrängd eller obegriplig ut från de flesta vinklar men avslöjar sig själv när den ses från en särskild position eller genom en anordning som återskapar bilden korrekt. Även om det inte är direkt synonymt med trompe-l'œil, delar det den underliggande intentionen att manipulera betraktarens perception.

Hyperrealism: Hyperrealism är en genre inom måleri och skulptur som liknar trompe-l'œil i sin strävan efter extremt hög realism. Även om hyperrealistiska verk inte nödvändigtvis avser att "bedra ögat" på samma sätt som trompe-l'œil, delar de målet att skapa så realistiska framställningar som möjligt, ofta med en intensiv fokusering på detaljer. Fotografering och film/video kan också sägas ha dessa egenskaper.

Hologram En fotografisk inspelning av ett ljusfält, snarare än av en bild som skapats genom en lins. Det är utformat för att presentera en helt tredimensionell bild av det avbildade objektet, vilket tillåter betraktaren att se objektet från olika vinklar som om det vore ett verkligt tredimensionellt objekt. Till skillnad från traditionella tredimensionella visningstekniker kräver inte hologrammet några speciella glasögon eller annan utrustning för att betrakta den tredimensionella effekten.

Tekniken bakom holografi bygger på principen om interferens och diffraktion. När ljus från en laser delas upp av en stråldelare, interagerar en del av ljuset direkt med det objekt som ska avbildas. Detta ljus reflekteras sedan mot en fotografisk platta eller film, där det möter den andra delen av ljuset (referensstrålen) som inte har interagerat med objektet. Interaktionen mellan dessa två ljusvägar skapar ett interferensmönster som registreras på plattan eller filmen. När denna platta eller film belyses med samma typ av referensljus, återskapas en tredimensionell bild av det ursprungliga objektet.

Hologram kan skapas i både monokroma och fullfärgsversioner, och de har använts inom en rad olika områden, från konst och underhållning till säkerhet (som på kreditkort och sedlar) och avancerade dataförvaringsmetoder. Tekniken har även potential inom områden som medicinsk avbildning och holografisk displayteknologi, vilket erbjuder nya möjligheter för visualisering och interaktion med digital information.

Skeuomorfism: Ett designkoncept där objekt är utformade för att efterlikna utseendet eller funktionssättet hos äldre, mer bekanta föremål, ofta med detaljer som inte längre är funktionellt nödvändiga i det nya sammanhanget. Denna designansats används för att göra nya teknologier, produkter eller digitala gränssnitt mer igenkännliga och intuitiva för användaren genom att dra nytta av deras förkunskaper och erfarenheter.

Ett klassiskt exempel på skeuomorfisk design är när digitala applikationer har gränssnitt som efterliknar fysiska objekt. Exempelvis kan en anteckningsapp på en smartphone eller dator ha en design som liknar ett traditionellt pappersblock, komplett med linjer och ett utseende som efterliknar riktig papperstextur. Eller en digital bokläsarapp som visar sidorna så att de ser ut och kan "bläddras" genom som en riktig bok.

Skeuomorfism blev särskilt populär i början av 2000-talet inom digital design, när designers strävade efter att göra den nya digitala världen mer tillgänglig och mindre främmande för användare genom att använda bekanta visuella ledtrådar från den fysiska världen. Under åren har dock trenden rört sig mot flat design och material design, som fokuserar mer på minimalism och effektivitet än att efterlikna fysiska objekt, även om skeuomorfism fortfarande kan ses i många designelement och produkter.

Isometrisk grafik: Inom illustration och design, är isometrisk grafik en metod för att visa ett tredimensionellt objekt på ett tvådimensionellt plan utan att använda traditionellt perspektiv. Detta skapar en distinkt effekt där djup och dimension finns representerade, men utan den vanliga förkortningen (minskning av storlek med avstånd) som ses i perspektiviska vyer. Resultatet kan ofta uppfattas som både tredimensionellt och samtidigt platt, beroende på betraktarens tolkning.

Illusionen av färre dimensioner

Omvänt finns också ett antal tekniker för att skapa illusionen om färre dimensioner än vad som används i det aktuella mediet.

Flat design: Även om detta främst är ett begrepp inom grafisk design och inte en teknik för att skapa optiska illusioner i strikt mening, fokuserar flat design på minimalism och användning av enkla, rena element utan tredimensionella attribut som skuggor, gradienter eller texturer. Det skapar ett medvetet platt utseende som kan ge en kontrast till det mer komplexa och dimensionella utseendet hos realistiska eller skeuomorfiska designstilar.

Forced perspective: En teknik som använder optiska illusioner för att få ett objekt att verka mindre, större, närmare eller längre borta än det faktiskt är. Detta görs genom att manipulera visuell perception genom användning av skalor, proportioner och vinklar. Även om detta vanligtvis används för att skapa en känsla av djup eller höjd (som att göra ett objekt verka mer tredimensionellt), kan det också användas på ett sätt som plattar ut rumsliga relationer eller komprimerar djup, vilket bidrar till att ett tredimensionellt motiv uppfattas som mer tvådimensionellt.

Anamorfos (i ett omvänt perspektiv): Anamorfos, som nämnts tidigare, är en teknik där en bild eller form endast avslöjar sig själv korrekt från en specifik vinkel eller genom en anordning. Även om det traditionellt används för att skapa förvrängda bilder som ser normala ut från en viss punkt, kan tekniken i teorin också användas för att få tredimensionella objekt att se plattare ut från vissa vinklar, genom att förvränga perspektivet på ett sätt som minskar uppfattningen av djup.

Konstnärligt nyskapande kan handla om att göra något nytt inom ramarna för det traditionella, eller att ge sig iväg på upptäcktsfärd utanför de ramar som vi annars omedvetet håller oss innanför.

Att fundera över: Finns det fler än de beprövade sätten att leka med dimensioner?

Senast uppdaterad 240308